Omvårdnaden av personer med demenssjukdom ska bygga på att varje enskild människa, trots sin sjukdom, får fortsätta stå i fokus i sitt eget liv. Här är levnadsberättelsen en viktig pusselbit. Varje människas levnadsberättelse är unik. Ingen annan har levt samma liv, haft precis samma upplevelser & intryck eller samma tankar & känslor, inför olika händelser i livet.
Levnadsberättelsen kan ses som ett verktyg för oss som personal. Ett verktyg som hjälper oss att lära känna & bättre förstå en person genom dennes förflutna. Levnadsberättelsen ger oss kännedom om vad som är eller har varit betydelsefullt för den enskilde, även om vissa delar inte längre är lika viktiga. Den hjälper oss att skapa oss en bättre bild av personen bakom sjukdomen och det är ju denna person vi måste känna & förstå, för att kunna hjälpa.
Den nedtecknade levnadsberättelsen kan se olika ut och innehålla olika uppgifter. Grunden i en levnadsberättelse är dock att den handlar om viktiga händelser och personer under olika perioder av livet, såsom barndomen, vuxenlivet & ålderdomen. Levnadsberättelsen tar också upp olika personliga egenskaper och vanor, både sånt som gett glädje & välbefinnande och händelser som skapat sorg & smärta.
Levnadsberättelsen bör skrivas i samråd med den demenssjuke personen och dennes anhöriga och gärna så tidigt som möjligt efter att sjukdomen diagnostiserats. Att skriva ner både positiva & negativa upplevelser är viktigt för att få en helhetssyn och för att bättre kunna bemöta och förstå personen med demenssjukdom. Levnadsberättelsen kan i efterhand kompletteras med fler händelser och gärna med daterade fotografier.
Genom att ha god kunskap om den demenssjukes levnadsberättelse, kan vi som personal bättre stödja och trösta när minnet sviker och vardagen inte längre fungerar. I ett professionellt bemötande handlar det om att kunna bekräfta de minnen personen upplever, istället för att tillrättavisa och påpeka felaktigheter. Med en god kännedom om personen bakom sjukdomen, kan man ofta genom att lyssna och prata om det som har varit, lotsa den demenssjuke personen rätt genom minnena.
All personal som arbetar inom vården och omsorgen kring den demenssjuke, har tystnadsplikt och den gäller självklart även för levnadsberättelsen.
Vi vill gärna rekommendera Bertha Ragnarsdottirs bok
”Här är ditt liv, Greta Pettersson” 
Bertha Ragnarsdottir är fil.mag. i social omsorg och projektledare för olika demensprojekt i Linköpings kommun. Hon sitter även i styrgruppen för BPSD-registret och i redaktionen på tidningen Äldreomsorg. Bertha utbildar vårdpersonal och föreläser inom demensområdet och hon har skrivit boken om Greta Pettersson, som handlar om just levnadsberättelsens betydelse.
